Beskrivning
Basilikan La Magione, eller Santissima Trinità del Cancelliere, är en av Palermos äldsta kyrkor, i utkanten av Kalsa. Med sina spetsbågar och sammanflätade absider är den ett särskilt exempel på arabisk-normandisk konst, som man når genom en barockportal och en trädgård.
Det var den sista kyrkan som byggdes under normanderna. Fasaden har tre spetsbågiga portaler, de två på sidorna mindre, och en rad smala fönster. Högre upp i gaveln sticker tre smala fönster fram, det mittersta i linje med ingången.
I mittapsiden märks de sammanflätade bågarna, typiska för tiden. Inuti leder åtta kolonner och sex bågar mot presbyteriet, och mitt i långhuset hänger ett krucifix från 1100-talet.
I vänstra sidoskeppet står det stenkors som bär Tyska ordens emblem, från 1400-talet, bredvid Francesco Perdicaros sarkofag av Vincenzo Gagini, daterad 1567. I presbyteriet finns ett tabernakel av Gaginis skola från 1528.
I anläggningen ingår också klostergården, med pelargång och en renässansfresk av Madonna delle Grazie, samt förrummet till Santa Cecilias oratorium, där ett tvådelat fönster förvaras, kanske från 800-talet, med en arabisk inskription.
Historien börjar med en begravning. I februari 1194 ville kung Tancred, den siste av Hauteville-ätten, bli begravd här, vid sidan av sin son Roger. Mindre än ett år senare lät Siciliens nye herre, Henrik VI av Schwaben, gräva upp de två kungarna.
Fråntagna sina kungliga insignier halshöggs de och kastades i en massgrav. Sedan drev kejsaren bort cisterciensermunkarna, som var fientliga mot honom, och 1197 överlämnade han kyrkan till Tyska orden, som behöll den till 1492.
Kyrkan var deras ”mansio”, alltså huvudhuset på Sicilien: därav namnet som alla använder, La Magione. Under barocken täcktes den med puts, och restaureringarna under 1800- och 1900-talen har gett den tillbaka dess medeltida utseende.
Det var den sista kyrkan som byggdes under normanderna. Fasaden har tre spetsbågiga portaler, de två på sidorna mindre, och en rad smala fönster. Högre upp i gaveln sticker tre smala fönster fram, det mittersta i linje med ingången.
I mittapsiden märks de sammanflätade bågarna, typiska för tiden. Inuti leder åtta kolonner och sex bågar mot presbyteriet, och mitt i långhuset hänger ett krucifix från 1100-talet.
I vänstra sidoskeppet står det stenkors som bär Tyska ordens emblem, från 1400-talet, bredvid Francesco Perdicaros sarkofag av Vincenzo Gagini, daterad 1567. I presbyteriet finns ett tabernakel av Gaginis skola från 1528.
I anläggningen ingår också klostergården, med pelargång och en renässansfresk av Madonna delle Grazie, samt förrummet till Santa Cecilias oratorium, där ett tvådelat fönster förvaras, kanske från 800-talet, med en arabisk inskription.
Historien börjar med en begravning. I februari 1194 ville kung Tancred, den siste av Hauteville-ätten, bli begravd här, vid sidan av sin son Roger. Mindre än ett år senare lät Siciliens nye herre, Henrik VI av Schwaben, gräva upp de två kungarna.
Fråntagna sina kungliga insignier halshöggs de och kastades i en massgrav. Sedan drev kejsaren bort cisterciensermunkarna, som var fientliga mot honom, och 1197 överlämnade han kyrkan till Tyska orden, som behöll den till 1492.
Kyrkan var deras ”mansio”, alltså huvudhuset på Sicilien: därav namnet som alla använder, La Magione. Under barocken täcktes den med puts, och restaureringarna under 1800- och 1900-talen har gett den tillbaka dess medeltida utseende.