Beskrivning
Palazzo Pretorio, för alla Palazzo delle Aquile, är Palermos stadshus, vid Piazza Pretoria, ett stenkast från Quattro Canti och Kalsas gräns. Det är kommunens representativa säte och vetter mot den berömda fontänen på torget.
Det byggdes om i slutet av 1400-talet på initiativ av prätorn Pietro Speciale och har sedan dess inte slutat byta ansikte. År 1875 tolkade Giuseppe Damiani Almeyda om det i nyrenässansstil, med den ockrafärgade rusticeringen som fortfarande syns.
Namnet kommer från örnarna, stadens symbol: du hittar dem i olika utföranden på fasaderna, bland inskriptioner, medaljonger och vapen. Högst upp vakar statyn av den heliga Rosalia, stadens skyddshelgon, huggen 1661 av Carlo D’Aprile.
Det mest älskade verket står på den stora trappan: Palermos Genius, en liten marmorgrupp på 2,60 meter, av Domenico Gagini och Gabriele di Battista. Den bär en latinsk devis ingraverad: ”Palermo, den gyllene snäckan, slukar sina egna och föder främlingar.”
Sedan kommer salarna på piano nobile: den Röda salen, borgmästarens arbetsrum, med två ljuskronor från Murano och en antik staty av de ”Nakna tvistande”; den Gula salen, där stadsstyrelsen sammanträder.
Sala delle Lapidi har fått sitt namn efter de femtio marmortavlorna på väggarna, uppsatta 1875. Här sammanträder kommunfullmäktige, under ett målat trätak från 1300-talet som en florentinsk målare har tagit över.
I atriet och under pelargången finns fynd från olika epoker, bland annat en romersk marmorgrupp med två makar som tar varandra i handen. Framför palatset förbinder en trappa med två marmorsfinxer torget med via Maqueda.
Statyn av Geniet hittades 1596 i palatsets källare, där den hade glömts bort. Efter intagandet av Palermo 1860 var palatset säte för Garibaldis diktatoriska regering, vilket en minnestavla påminner om.
Det byggdes om i slutet av 1400-talet på initiativ av prätorn Pietro Speciale och har sedan dess inte slutat byta ansikte. År 1875 tolkade Giuseppe Damiani Almeyda om det i nyrenässansstil, med den ockrafärgade rusticeringen som fortfarande syns.
Namnet kommer från örnarna, stadens symbol: du hittar dem i olika utföranden på fasaderna, bland inskriptioner, medaljonger och vapen. Högst upp vakar statyn av den heliga Rosalia, stadens skyddshelgon, huggen 1661 av Carlo D’Aprile.
Det mest älskade verket står på den stora trappan: Palermos Genius, en liten marmorgrupp på 2,60 meter, av Domenico Gagini och Gabriele di Battista. Den bär en latinsk devis ingraverad: ”Palermo, den gyllene snäckan, slukar sina egna och föder främlingar.”
Sedan kommer salarna på piano nobile: den Röda salen, borgmästarens arbetsrum, med två ljuskronor från Murano och en antik staty av de ”Nakna tvistande”; den Gula salen, där stadsstyrelsen sammanträder.
Sala delle Lapidi har fått sitt namn efter de femtio marmortavlorna på väggarna, uppsatta 1875. Här sammanträder kommunfullmäktige, under ett målat trätak från 1300-talet som en florentinsk målare har tagit över.
I atriet och under pelargången finns fynd från olika epoker, bland annat en romersk marmorgrupp med två makar som tar varandra i handen. Framför palatset förbinder en trappa med två marmorsfinxer torget med via Maqueda.
Statyn av Geniet hittades 1596 i palatsets källare, där den hade glömts bort. Efter intagandet av Palermo 1860 var palatset säte för Garibaldis diktatoriska regering, vilket en minnestavla påminner om.