Beskrivning
Ballarò är Palermos äldsta historiska marknad, i hjärtat av Albergheria. Varje dag fyller den gatorna från piazza Casa Professa till bastionerna vid corso Tukory, mot Porta Sant'Agata: tätt packade stånd, trälådor på asfalten, färger och dofter överallt.
Ballarò hör man innan man ser det. Försäljarna skriker, sjunger och ropar på sin färgstarkaste dialekt: det är abbanniate, marknadens ljudspår. Varje vara är den godaste och billigaste, och förbipasserande uppmanas att tro på det.
Hit kommer man för de första skördarna från landsbygden kring Palermo: frukt, grönsaker och rotfrukter efter säsong, men också kött och fisk. Marknaden är framför allt en matmarknad, men bland stånden hittar man även något för hemmet, köket och städningen.
Det andra skälet är gatumaten, som lagas på plats. Missa inte panelle, kikärtsmjölsplättar, och potatiskrokett, som palermoborna också kallar cazzilli. Sedan kokt eller ugnsbakad lök, kokta grönsaker, bläckfisk.
För de modigaste finns quarume, kalvinnanmat, och den berömda smörgåsen med meusa, gjord på mjälte. Det är gamla rätter i det palermitanska köket, som man här äter utan krusiduller.
Ballarò är inte stadens enda historiska marknad: Vucciria, Capo, Lattarini och Loppmarknaden hör till sällskapet. Men den är äldst, och besöks varje dag av hundratals människor.
Varifrån kommer namnet? Ingen vet säkert. Kanske från Bahlara, en by nära Monreale varifrån de arabiska köpmännen kom, eller från en ”spegelmarknad” på arabiska.
Andra kopplar det till en kapten hos kung Ferdinand II av Aragonien på 1400-talet, eller till en familj Ballarò, som å kungens vägnar tog ut en andel av försäljningen av livsmedel.
Ballarò hör man innan man ser det. Försäljarna skriker, sjunger och ropar på sin färgstarkaste dialekt: det är abbanniate, marknadens ljudspår. Varje vara är den godaste och billigaste, och förbipasserande uppmanas att tro på det.
Hit kommer man för de första skördarna från landsbygden kring Palermo: frukt, grönsaker och rotfrukter efter säsong, men också kött och fisk. Marknaden är framför allt en matmarknad, men bland stånden hittar man även något för hemmet, köket och städningen.
Det andra skälet är gatumaten, som lagas på plats. Missa inte panelle, kikärtsmjölsplättar, och potatiskrokett, som palermoborna också kallar cazzilli. Sedan kokt eller ugnsbakad lök, kokta grönsaker, bläckfisk.
För de modigaste finns quarume, kalvinnanmat, och den berömda smörgåsen med meusa, gjord på mjälte. Det är gamla rätter i det palermitanska köket, som man här äter utan krusiduller.
Ballarò är inte stadens enda historiska marknad: Vucciria, Capo, Lattarini och Loppmarknaden hör till sällskapet. Men den är äldst, och besöks varje dag av hundratals människor.
Varifrån kommer namnet? Ingen vet säkert. Kanske från Bahlara, en by nära Monreale varifrån de arabiska köpmännen kom, eller från en ”spegelmarknad” på arabiska.
Andra kopplar det till en kapten hos kung Ferdinand II av Aragonien på 1400-talet, eller till en familj Ballarò, som å kungens vägnar tog ut en andel av försäljningen av livsmedel.